Detta förhållningssätt har vuxit fram ur en upplevelse av att vår tid ställer människor och samhällen inför utmaningar som inte enbart kan mötas med teknik, regler eller yttre lösningar. När förändringstakten ökar och systemen blir mer komplexa finns en risk att handlandet blir reaktivt, lösryckt eller styrt av kortsiktiga mönster.
Det här perspektivet syftar därför till att synliggöra en förmåga som redan finns hos människor: den kognitiva möjligheten att reflektera över sina intentioner och att låta denna reflektion påverka handlingens riktning. Det är ett försök att bidra till ett mer medvetet samspel mellan förståelse, vilja och handling – inte genom att ange vad som ska eftersträvas, utan genom att stärka sambandet mellan inre orientering och yttre konsekvenser.
Tanken är att om detta samband uppmärksammas alltmer på flera nivåer – individuellt, i relationer och i gemensamma system – ökar möjligheten att möta gemensamma svårigheter utan att fastna i resignation eller i gradvisa förskjutningar som normaliserar sådant som på sikt undergräver sammanhanget.
Det handlar alltså inte här om att samla människor kring ett visst innehåll, utan om att tydliggöra de former genom vilka mänsklig orienteringsförmåga kan verka. Hur framtidens samhälle formas beror ytterst på de riktningar människor väljer att ge sina handlingar. Detta perspektiv vill endast bidra till att dessa riktningar kan uppmärksammas och prövas i relation till verkligheten över tid.
Det sägs ibland att värderingarna är det viktigaste, och det stämmer i den meningen att de ger riktning åt hur man uppfattar världen och vad man upplever som betydelsefullt. Skillnader i värderingar beror inte enbart på kunskapsnivå, utan också på hur människor, utifrån sina skilda livssammanhang och erfarenheter, upplever mening och betydelse. Det intentionalistiska perspektivet behandlar därför inte vilka värden som är riktiga, utan de formella villkor som gör det möjligt för värden – oavsett innehåll – att omsättas i handling på ett sätt som kan prövas mot verkligheten över tid.
Värderingar som inte tillåts komma till uttryck i handling förblir inre orienteringar utan verkan i det gemensamma livet. Intentionen utgör här en avgörande brygga. Det är genom intentionen som kunskap, erfarenhet, känsla och värderingar samlas till en riktning som kan ta gestalt i handling. Om detta samband försvagas kan det uppstå ett mellanrum där människor fortfarande bär på övertygelser men inte upplever att deras handlande hänger samman med dem. I detta mellanrum kan en gradvis likgiltighet växa fram, inte nödvändigtvis genom att människor slutar bry sig, utan genom att sambandet mellan inre orientering och yttre verkan avvänjs och blir otydligt. Att uppmärksamma intentionens roll är därför ett sätt att synliggöra den punkt där värderingar kan börja få konsekvenser i världen, och där handlandet åter kan upplevas som meningsfullt i relation till det man uppfattar som viktigt.
Det perspektiv som har tecknats här innebär inte att samhället måste uppfinnas på nytt. Inom många områden – internationellt samarbete, forskning, juridik, demokratiska processer, certifieringssystem – finns redan en medveten strävan att låta handlingar prövas mot långsiktiga syften och gemensamt ansvar. Där pågår ett arbete som i grunden ligger nära detta förhållningssätt.
Samtidigt står andra samhällsområden inför större prövningar. Ekonomin och den kulturella sfären påverkar i hög grad både individens vardag och de kollektiva strukturerna. Där kan kortsiktiga drivkrafter lätt få företräde framför långsiktig riktning, och system kan gradvis förlora kontakten med sitt ursprungliga syfte. När detta sker riskerar utvecklingen att bli tekniskt effektiv men existentiellt tom, eller materiellt framgångsrik men obalanserad över tid.
Att återknyta dessa domäner till en tydligare medvetenhet om intentionernas roll innebär inte att fastställa vilka värderingar som ska gälla. Det innebär att stärka förmågan – individuellt och kollektivt – att pröva riktningen bakom våra handlingar och låta denna prövning påverka hur systemen formas.
En sådan reformering kräver ansträngning på alla nivåer. Den börjar i det enskilda beslutet, fortsätter i organisationers arbetssätt och når vidare in i de strukturer som formar marknader och institutioner. Om intentionen åter blir en medveten brygga mellan värdering och handling kan också de krafter som i dag upplevs som svårpåverkbara gradvis omformas.
Det är i detta sammanhang som idén om marknadsintentionalism växer fram – inte som en färdig modell, utan som ett försök att föra in detta perspektiv i den domän som kanske har störst genomslagskraft för samhällsutvecklingen i vår tid, inte en lösning, utan att öppna ett perspektiv. Ett samhälle med fokus på intentionen bakom handlingar är inget som kan införas en gång för alla. Den måste hållas levande, prövas och omformuleras. I den meningen tar resan inte slut här, den börjar och fortsätter i hur vi väljer att handla, vilka frågor vi ställer, och vilka sammanhang vi väljer att vara en del av.
Vi har i Resan följt hur marknaden har utvecklats med människan. För den som vill fördjupa sig, välkommen att ta del av ett förslag till en marknadsstruktur för att återta riktningen mot en hållbar tillvaro.