Autenticitet används här som ett begrepp för att beskriva hur mänskligt handlande kan förstås som en sammanhängande helhet.
Autenticitet avser här inte ett ideal att leva upp till, utan ett villkor som måste vara uppfyllt för att ett intentionalistiskt förhållningssätt ska fungera över tid. Begreppet beskriver hur olika delar i mänskligt handlande hänger samman – från värderingar och intentioner till handlingar och deras konsekvenser – och vad som sker när denna samklang finns, respektive saknas. I detta sammanhang är autenticitet det som binder samman kedjan.
Autenticitet uppstår när det finns en tillräcklig samstämmighet mellan:
Detta är inte ett tillstånd av perfektion, utan en fråga om inre och yttre samstämmighet. När intentioner är förankrade i faktiska värderingar, och handlingar i sin tur bär intentionerna vidare i världen, uppstår en helhet som kan verka stabilt över tid.
När denna samklang brister – oavsett om det beror på oärlighet, självbedrägeri, begränsad insikt eller förändrade omständigheter – försvagas kedjan.
Intentionen utgör här ett centralt nav. Den förbinder det inre sammanhanget (värderingar, uppfattningar, känslor) med det yttre sammanhanget (handlingar, relationer, strukturer). Intentionen är därför inte ensidigt riktad, utan formas både av inre övertygelser och av den verklighet där handlingen ska få verkan.
Autenticitet handlar i detta perspektiv inte om vad intentionen är, utan om hur väl den är förankrad i helheten.
Autenticitet kan förstås som graden av samstämmighet, sådan den faktiskt är tillgänglig i stunden. Den utgör en grund för våra tankar, beslut, intentioner och handlingar, men är inte ett permanent tillstånd och kan inte reduceras till en övertygelse om att man handlar rätt. Samma individ eller organisation kan uppvisa olika grad av samklang mellan värderingar, intentioner och handling i olika situationer och vid olika tidpunkter, vilket i sin tur kan leda till handlingar vars konsekvenser bottnar i bristande samklang.
På så sätt blir handling och konsekvens den yta där autenticitetens villkor visar sig – inte som ett mått på vem man är, utan som ett uttryck för hur helheten hänger samman för stunden.
Autenticitet verkar samtidigt på flera nivåer:
Dessa nivåer kan inte helt skiljas åt. En handling som upplevs sammanhängande på individnivå kan få konsekvenser på kollektiv nivå som i sin tur påverkar möjligheten till fortsatt autenticitet över tid.
Hållbarhet i detta sammanhang handlar inte endast om naturresurser eller långsiktiga klimatmål, utan om möjligheten att fortsätta handla med mening och ansvar över tid. För detta krävs kontinuitet i intention och handling, samt en förmåga att justera kursen när konsekvenserna visar sig.
Autenticitet är här en förutsättning, inte ett mål. Utan tillräcklig samklang mellan värderingar, intentioner och handlingar blir kontinuitet svår att upprätthålla. Handlingar tappar riktning, ansvar förskjuts, och justeringar sker för sent eller inte alls.
När samklang finns, ökar däremot möjligheten att tidigt uppfatta obalanser, att korrigera vägval och att fortsätta handla på ett sätt som är förenligt med både sammanhanget och de värderingar som bär handlingen.
Autenticitet kan förstås som graden av samstämmighet mellan handlingar och deras konsekvenser och värderingar, kunskap och känslor, sådan den faktiskt är tillgänglig i stunden. En och samma person kan således agera autentiskt i en situation och mindre autentiskt i en annan. Tillfälligt nedsatt kognitiv eller emotionell åtkomst kan begränsa förmågan att uppfatta och integrera sina inre drivkrafter, vilket i sin tur kan leda till handlingar vars konsekvenser bottnar i bristande autenticitet. Detta gör autenticitet till en pågående prövning snarare än ett ideal att uppnå.
Våra intentioner innebär inte endast att rikta sina handlingar i stunden, utan att också låta dem verka över tid. Först när intentioner återkommer, prövas och justeras i mötet med sina konsekvenser blir deras betydelse synlig i ett större perspektiv.