För att förstå hur våra marknader och samhällen fungerar idag behöver vi börja långt före ekonomiska modeller, företag och institutioner. Vi behöver börja med människan själv.
Den här resan tar sin utgångspunkt i en enkel men ofta förbisedd insikt: människan är i grunden en samverkande och meningsskapande varelse. Vår förmåga att formulera gemensamma mål och handla utifrån dem är inte ett kulturellt påfund i efterhand, den är djupt rotad i vår utveckling som art.Människans historia är berättelsen om samverkan. I en värld där hoten var många och resurserna begränsade hade den ensamma individen små chanser att överleva. Vår styrka låg varken i snabbhet eller rå fysisk kraft, utan i något annat: förmågan att samarbeta, planera tillsammans och dela ansvar.
De tidigaste mänskliga samhällena bestod av små grupper där överlevnad krävde samordning. Jakt, skydd, omsorg och kunskapsöverföring var gemensamma angelägenheter. Utan samverkan – ingen framtid.
Denna verklighet formade oss. Våra hjärnor utvecklades för att tolka varandras intentioner, kommunicera mål och bygga tillit. Förmågan att vilja något tillsammans blev avgörande.Människan är inte bara kapabel att vilja något för sin egen skull. Hon är också kapabel att vilja något tillsammans med andra – att dela mål, ansvar och riktning. Denna gemensamma intentionalitet gjorde det möjligt att:
Det var inte bara handlingen som band gruppen samman, utan förståelsen av varför man handlade. Intentionen gav riktning och mening.
De tidigaste ekonomiska systemen var inte marknader i modern bemärkelse. De var system för överlevnad och sammanhållning. Resurser delades, arbete fördelades och normer växte fram som belönade generositet och ansvar.
Jakten delades inte för att det var effektivt i ekonomisk mening, utan för att gruppens överlevnad krävde det. Om någon föll bort försvagades helheten.
I denna tidiga ekonomi var mening inte ett tillägg – den var själva kärnan. Syftet med handlingen var tydligt och gemensamt.
När människan blev bofast och samhällen växte ökade komplexiteten. Jordbruk, handel och bosättningar krävde samordning över längre tid och mellan fler människor.
Institutioner började växa fram: regler, råd, traditioner och lagar. Deras uppgift var i grunden densamma som i den lilla gruppen – att bevara gemensam riktning och samverkan i en mer komplex värld.
Människan drivs inte enbart av nytta eller belöning. Vi söker sammanhang, berättelser och syfte. Det är känslan av att bidra till något större än oss själva som ger handlingen dess värde.
Genom historien har denna drivkraft möjliggjort både praktiska och kulturella stordåd. När den tas på allvar uppstår engagemang, ansvar och långsiktighet. När den ignoreras uppstår tomhet och alienation.
Människans evolutionära framgång bygger på samverkan och gemensam intention. Vi är formade för att handla med mening, inte enbart för att maximera kortsiktig nytta.
Denna insikt är avgörande för att förstå vad som händer när våra ekonomiska system tappar kontakten med sitt syfte – och varför konsekvenserna blir både materiella och existentiella.
I nästa del rör vi oss från människans ursprung till marknadens utveckling och den punkt där intentionen gradvis försvinner ur centrum.